Den här sidan har korrekturlästs
§ §
220
Sång 15.
Ådrorna med ord hon läkte,
Sammanfäste deras ändar,
Fick ej mannen dock att tala,
Ej sitt barn att tungan röra.
Därför tager hon till orda,
Höjer själv sin röst och säger:
»Var skall läkemedlet tagas,
Var en droppe honing hämtas
För att nu den svage smörja,
390. Och den illa farne bota,
Att han åter börjar tala,
Får igen sin sångförmåga?
»Du vår fågel, Mehiläinen,
Konung över skogens blommor,
Flyg åstad att honing hämta,
Att den ljuva saften bringa
Ifrån Metsola, det ljuva,
Från det trägna Tapiola,
Utur många blommors knoppar,
400. Utur många grässträns hylsor,
Till en bot för dessa skador,
Till en läkedom för såren!»
Mehiläinen, snabbe fågeln,
Flyger dädan lätt och ledigt,
Bort till Metsola, det ljuva,
Till det trägna Tapiola,
Stinger blommorna på fältet,
Samlar honing på sin tunga
Ifrån sex små blommors toppar,
410. Ifrån hundra grässtråns hylsor;
Sammanfäste deras ändar,
Fick ej mannen dock att tala,
Ej sitt barn att tungan röra.
Därför tager hon till orda,
Höjer själv sin röst och säger:
»Var skall läkemedlet tagas,
Var en droppe honing hämtas
För att nu den svage smörja,
390. Och den illa farne bota,
Att han åter börjar tala,
Får igen sin sångförmåga?
»Du vår fågel, Mehiläinen,
Konung över skogens blommor,
Flyg åstad att honing hämta,
Att den ljuva saften bringa
Ifrån Metsola, det ljuva,
Från det trägna Tapiola,
Utur många blommors knoppar,
400. Utur många grässträns hylsor,
Till en bot för dessa skador,
Till en läkedom för såren!»
Mehiläinen, snabbe fågeln,
Flyger dädan lätt och ledigt,
Bort till Metsola, det ljuva,
Till det trägna Tapiola,
Stinger blommorna på fältet,
Samlar honing på sin tunga
Ifrån sex små blommors toppar,
410. Ifrån hundra grässtråns hylsor;
