Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/227

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

223


Sång 15.
 Själv hon tager då till orda,
Yttrar dessa ord och säger:
»Mehiläinen, luftens fågel,
Flyg ännu för tredje gången
Upp emot den höga rymden,
Över fästets nio himlar.
Honing finns där rikeligen,
Saft så mycket man kan önska,
Varmed skaparn själv har botat,
480. Jumala, den rene, signat,
Gud bestrukit sina söner,
Då dem våldets ondska skadat.
Vät din vinge där i honing,
Sänk den i den klara saften,
Hämta honing i din vinge
Bringa saft i din beklädnad,
Att på dessa skador smörjas,
Över sjuka ställen gjutas!»
 Mehiläinen, kloka fågeln,
490. Tar till orda då och säger:
»Huru skall då dit jag komma,
Jag, en man med ringa krafter?»
 »Lätteligen dit du kommer,
Skönt det blir för dig att flyga
Över månen, under solen,
Mellan himlens alla stjärnor!
Svinga dig på första dagen
Upp till Kuutamoinens tinning;
Sväva sedan på den andra
500. Fram till Karlavagnens skuldror;