Den här sidan har korrekturlästs
§ §
224
Sång 15.
Höj dig på den tredje dagen
Till sjustjärnans rygg däruppe:
Därifrån är blott ett stycke,
Blott en obetydlig sträcka
Fram till Jumala, den höge,
Till den sälles himlasalar.»
Mehiläinen steg från marken,
Lättbevingad, upp från tuvan,
Började med snabbhet flyga,
510. Svävade på fina vingar;
Månens ring han snart berörde,
Framflög långsmed solens fållar,
Utmed Karlavagnens skuldror,
Långs sjustjärnans rygg däruppe.
Flög i skaparns egna källrar,
In uti allhärskarns kamrar;
Balsam här som bäst bereddes,
Salvor här man sammansatte
Uti kittlar utav silver,
520. Uti flere gyllne grytor.
Honing sjöd i kärlens inre,
Smör kring alla kanter fräste,
Sötma uppå södra sidan,
Fett uti den norra ändan;
Mehiläinen, luftens fågel,
Fick nu honing här tillräckligt,
Saft så mycket honom lyste.
När en liten tid förlidit,
Surrar biet ren tillbaka,
530. Brummande det återkommer;
Till sjustjärnans rygg däruppe:
Därifrån är blott ett stycke,
Blott en obetydlig sträcka
Fram till Jumala, den höge,
Till den sälles himlasalar.»
Mehiläinen steg från marken,
Lättbevingad, upp från tuvan,
Började med snabbhet flyga,
510. Svävade på fina vingar;
Månens ring han snart berörde,
Framflög långsmed solens fållar,
Utmed Karlavagnens skuldror,
Långs sjustjärnans rygg däruppe.
Flög i skaparns egna källrar,
In uti allhärskarns kamrar;
Balsam här som bäst bereddes,
Salvor här man sammansatte
Uti kittlar utav silver,
520. Uti flere gyllne grytor.
Honing sjöd i kärlens inre,
Smör kring alla kanter fräste,
Sötma uppå södra sidan,
Fett uti den norra ändan;
Mehiläinen, luftens fågel,
Fick nu honing här tillräckligt,
Saft så mycket honom lyste.
När en liten tid förlidit,
Surrar biet ren tillbaka,
530. Brummande det återkommer;
