Den här sidan har korrekturlästs
§ §
225
Sång 15.
Hundra horn det bär i famnen,
Tusen andra smärre käril:
Dels med honing, dels med vatten,
Dels ock med den bästa balsam.
Därpå Lemminkäinens moder
Smakar med sin mun på salvan,
Prövar medlet med sin tunga,
Smakar på med största nöje:
»Detta är av samma salva,
540. Samma allmaktsläkemedel,
Varmed Jumala bestrukit,
Skaparn botat sjuka ställen.»
Därpå smorde hon den svage,
Botade den illa farne,
Smorde mellan alla kotor,
Smorde långsmed alla leder,
Smorde nertill, smorde upptill,
Gned på mitten understundom,
Därpå tog hon själv till orda,
550. Yttrade och sade detta:
»Uppstig nu ifrån din vila,
Res dig upp utur din slummer,
Ifrån dessa snöda ställen,
Från ditt hårda ödes läger!»
Mannen uppsteg från sin vila,
Vaknade utur sin slummer,
Kunde också redan tala,
Kunde själv sin tunga röra:
»Länge har jag arme sovit,
560. Slumrat här i långa tider,
Tusen andra smärre käril:
Dels med honing, dels med vatten,
Dels ock med den bästa balsam.
Därpå Lemminkäinens moder
Smakar med sin mun på salvan,
Prövar medlet med sin tunga,
Smakar på med största nöje:
»Detta är av samma salva,
540. Samma allmaktsläkemedel,
Varmed Jumala bestrukit,
Skaparn botat sjuka ställen.»
Därpå smorde hon den svage,
Botade den illa farne,
Smorde mellan alla kotor,
Smorde långsmed alla leder,
Smorde nertill, smorde upptill,
Gned på mitten understundom,
Därpå tog hon själv till orda,
550. Yttrade och sade detta:
»Uppstig nu ifrån din vila,
Res dig upp utur din slummer,
Ifrån dessa snöda ställen,
Från ditt hårda ödes läger!»
Mannen uppsteg från sin vila,
Vaknade utur sin slummer,
Kunde också redan tala,
Kunde själv sin tunga röra:
»Länge har jag arme sovit,
560. Slumrat här i långa tider,
15 — Kalevala, I.
