Den här sidan har korrekturlästs
§ §
227
Sång 15.
Sjöormens ursprung
v. 591—602.
»Ormens upphov är i vattnet,
Rörets ursprung är i vågen,
Uti allans goda hjärna,
Inuti havssvalans huvud.
»Syöjätär spottade i vattnet,
Avgav slem som föll i vägen;
Vattnet drog det ut på längden,
Mjukt i solens sken blev slemmet,
Vaggades av vinden sedan,
600. Gungades av vattnets fläktar;
Vågor vräkte det mot stranden,
Bränningen i land det förde.»
Därpå Lemminkäinens moder
Vaggar den så välbekante
Till det liv han fordom ägde,
Till hans förra form och skepnad,
Till och med till litet bättre,
Friskare än tillförene;
Spörjer sedan av sin gosse,
610. Huruvida något fattas.
Sade muntre Lemminkämen:
»Ganska mycket än mig fattas:
Borta dröjer än mitt hjärta,
Borta dväljes håg och sinne
Hos de fagra mör i Pohja,
Hos de sköna, lockomhöljda.
Pohjas gumma, mögelörat,
Ger mig likväl ej sin dotter,
Förrän jag har allan skjutit,
620. Förrän jag har svanen träffat
v. 591—602.
»Ormens upphov är i vattnet,
Rörets ursprung är i vågen,
Uti allans goda hjärna,
Inuti havssvalans huvud.
»Syöjätär spottade i vattnet,
Avgav slem som föll i vägen;
Vattnet drog det ut på längden,
Mjukt i solens sken blev slemmet,
Vaggades av vinden sedan,
600. Gungades av vattnets fläktar;
Vågor vräkte det mot stranden,
Bränningen i land det förde.»
Därpå Lemminkäinens moder
Vaggar den så välbekante
Till det liv han fordom ägde,
Till hans förra form och skepnad,
Till och med till litet bättre,
Friskare än tillförene;
Spörjer sedan av sin gosse,
610. Huruvida något fattas.
Sade muntre Lemminkämen:
»Ganska mycket än mig fattas:
Borta dröjer än mitt hjärta,
Borta dväljes håg och sinne
Hos de fagra mör i Pohja,
Hos de sköna, lockomhöljda.
Pohjas gumma, mögelörat,
Ger mig likväl ej sin dotter,
Förrän jag har allan skjutit,
620. Förrän jag har svanen träffat
