Den här sidan har korrekturlästs
§ §
238
Sång 16.
Att jag slipper över sundet,
Att jag kommer över älven!»
Tuonetar, hon träter högljutt,
Manas jungfru grälar häftigt:
»Ve dig dåre, ve din därskap,
Ve din brist på vett och insikt!
Utan orsak hit du kommit,
Utan sjukdom ner till Mana!
Bättre hade det väl varit
270. Att till hemmet återvända:
Många ner till Tuoni kommit,
Ganska få ha vänt tillbaka.»
Sade gamle Väinämöinen:
»Vända om må gamla kvinnor,
Ej en man, ej ens den sämste,
Ej den dåligaste hjälte!
Kom med båt, du Tuonis dotter,
Med din färja, Manas tärna!»
Tuonis dotter kom med båten,
280. Och den gamle Väinämöinen
Över sundet nu hon förde,
Bragte honom över älven,
Yttrade därvid och sade:
»Ve dig, gamle Väinämöinen,
Utan död du gått till Mana,
Levande till Tuonis boning!»
Tuonetar, den goda kvinnan,
Manalatar, hon, den gamla,
Frambar öl i dryckesstopet,
290. I ett kärl med tvenne handtag,
Att jag kommer över älven!»
Tuonetar, hon träter högljutt,
Manas jungfru grälar häftigt:
»Ve dig dåre, ve din därskap,
Ve din brist på vett och insikt!
Utan orsak hit du kommit,
Utan sjukdom ner till Mana!
Bättre hade det väl varit
270. Att till hemmet återvända:
Många ner till Tuoni kommit,
Ganska få ha vänt tillbaka.»
Sade gamle Väinämöinen:
»Vända om må gamla kvinnor,
Ej en man, ej ens den sämste,
Ej den dåligaste hjälte!
Kom med båt, du Tuonis dotter,
Med din färja, Manas tärna!»
Tuonis dotter kom med båten,
280. Och den gamle Väinämöinen
Över sundet nu hon förde,
Bragte honom över älven,
Yttrade därvid och sade:
»Ve dig, gamle Väinämöinen,
Utan död du gått till Mana,
Levande till Tuonis boning!»
Tuonetar, den goda kvinnan,
Manalatar, hon, den gamla,
Frambar öl i dryckesstopet,
290. I ett kärl med tvenne handtag,
