Den här sidan har korrekturlästs
§ §
245
Sång 17.
Steg på första dagen varsamt
Över kvinnonålars uddar,
Skred med sorglös gång den andra
Över männers vassa klingor,
Svängde sig på tredje dagen
Över bett av hjältars yxor.
Vipunen, den sångförfarne,
Han, den gamle starke mannen,
Vilade med sina sånger,
60. Slumrade med sina trollord;
Aspen växte på hans skuldror,
Björken stod uppå hans tinning,
Alen från hans käk sig höjde,
Från hans skägg en videbuske,
Och en ekorrgran från pannan,
Furan, barrklädd, från hans tänder.
Väinämöinen nu sig närmar,
Blottar svärdet, drager stålet
Ur dess slida, gjord av läder,
70. Buren vid det mjuka bältet,
Fäller aspen från hans skuldror,
Nedslår björken från hans tinning,
Från hans käk den stora alen,
Videbusken ifrån skägget,
Ekorrgranen från hans panna,
Furan, barrklädd, från hans tänder.
Nu sin stör av järn han driver
In i munnen på den starke,
In uti det öppna svalget
80. Mellan käkarna som gnissla,
Över kvinnonålars uddar,
Skred med sorglös gång den andra
Över männers vassa klingor,
Svängde sig på tredje dagen
Över bett av hjältars yxor.
Vipunen, den sångförfarne,
Han, den gamle starke mannen,
Vilade med sina sånger,
60. Slumrade med sina trollord;
Aspen växte på hans skuldror,
Björken stod uppå hans tinning,
Alen från hans käk sig höjde,
Från hans skägg en videbuske,
Och en ekorrgran från pannan,
Furan, barrklädd, från hans tänder.
Väinämöinen nu sig närmar,
Blottar svärdet, drager stålet
Ur dess slida, gjord av läder,
70. Buren vid det mjuka bältet,
Fäller aspen från hans skuldror,
Nedslår björken från hans tinning,
Från hans käk den stora alen,
Videbusken ifrån skägget,
Ekorrgranen från hans panna,
Furan, barrklädd, från hans tänder.
Nu sin stör av järn han driver
In i munnen på den starke,
In uti det öppna svalget
80. Mellan käkarna som gnissla,
