Den här sidan har korrekturlästs
§ §
253
Sång 17.
Kom, naturens höga dotter,
Kom, du sköna, gyllne moder,
Som är äldst bland alla kvinnor,
Tidigast bland alla mödrar,
Kom att dessa smärtor skåda,
Att avvända nödens dagar,
Att avvältra denna börda,
Att avlägsna denna smitta!
»Och om detta ej du aktar,
300. Om du ej en hårsmån viker:
Kom, från himlens navle, Ukko,
Kom från kanten av ditt åskmoln!
Skynda hit, där du behöves,
Närma dig, då hit du kallas,
Att det onda undanjaga,
Trolldomsskadorna fördriva
Med din eldigt skarpa klinga,
Med ditt svärd som blixtar ljungar!
»Fly, vidunder, vandra hädan,
310. Vik ifrån mig, landets plåga!
Här för dig en plats ej finnes,
Även om du plats behövde:
Red ditt hemvist annorstädes,
Flytta längre bort din bostad,
Där din värd sig uppehåller
Och där din värdinna vandrar!
»När du sedan dit har kommit,
Hunnit målet för din vandring,
Uppnått dem som fram dig alstrat,
320. Dem som bragt dig uti dagen,
Kom, du sköna, gyllne moder,
Som är äldst bland alla kvinnor,
Tidigast bland alla mödrar,
Kom att dessa smärtor skåda,
Att avvända nödens dagar,
Att avvältra denna börda,
Att avlägsna denna smitta!
»Och om detta ej du aktar,
300. Om du ej en hårsmån viker:
Kom, från himlens navle, Ukko,
Kom från kanten av ditt åskmoln!
Skynda hit, där du behöves,
Närma dig, då hit du kallas,
Att det onda undanjaga,
Trolldomsskadorna fördriva
Med din eldigt skarpa klinga,
Med ditt svärd som blixtar ljungar!
»Fly, vidunder, vandra hädan,
310. Vik ifrån mig, landets plåga!
Här för dig en plats ej finnes,
Även om du plats behövde:
Red ditt hemvist annorstädes,
Flytta längre bort din bostad,
Där din värd sig uppehåller
Och där din värdinna vandrar!
»När du sedan dit har kommit,
Hunnit målet för din vandring,
Uppnått dem som fram dig alstrat,
320. Dem som bragt dig uti dagen,
