Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/258

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

254


Sång 17.

Låt då märka att du kommit,
Giv dem då ett hemligt tecken,
Dundra såsom åskan dundrar,
Blänk som blixtens ljungeld blänker,
Undansparka gårdens portar,
Riv ett bräde bort från fönstret
Och förflytta dig i stugan,
Fladdra in liksom en virvel,
Grip dem baktill uti foten,
330. Invid hälen, där den smalnar,
Värdarna längst bort i hörnet
Och värdinnorna i dörrvrån:
Utgräv ögonen på värden,
Sönderslå värdinnans huvud,
Krök till krokar deras fingrar,
Vrid på sned vartenda huvud!
 »Vore detta ej tillräckligt,
Flyg som tuppen då till tåget,
Som en kyckling fram till gården,
340. Med ditt bröst emot dess sophög,
Nedslå hästen i dess spilta,
Boskapen i ladugården,
Nedtryck hornen uti smutsen,
Svansen ner mot golvets plankor,
Vräng på snedden djurens ögon,
Kringvrid hastigt deras nackar!
 »Om dig stormen hitfört, sjukdom,
Om av strömmen hit du hämtats,
Om en vårvind fram dig burit,
350. Om av frost och köld du hitbragts,