Den här sidan har korrekturlästs
§ §
259
Sång 17.
Spärras vägen utav ruskor,
Må de brista uti bitar;
Står en hjälte mitt på vägen,
Må du honom undanskjuta!
»Överflödige, drag hädan,
Far, du onde, dina färde,
Innan dagen åter randas,
Förrn Guds morgonrodnad uppgår,
Förrän solen upp sig höjer,
480. Förrän hanen höres gala;
Nu är tid för dig att bortgå,
Att, du onde, hädan draga;
Månen lyser dig på färden,
Skiner på den stråt du vandrar!
»Om du ej nu genast viker,
Om du, hund, ej drager hädan,
Får jag utav örnen nävar,
Vassa klor av blodutsugarn,
Tänger, som i köttet knipa,
490. Fötter, greniga, av höken,
Varmed jag dig, onde, griper,
Dig för evigt tuktar, niding,
Tills ej mer ditt huvud röres
Och ej andan mer du drager.
»Fordom vek ju även Lempo,
Fastän alstrad av en moder,
Vek, när man om Gud fick kunskap,
När sitt bistånd skaparn sände;
Skall ej även du då vika,
500. Som ej framfötts av en moder,
Må de brista uti bitar;
Står en hjälte mitt på vägen,
Må du honom undanskjuta!
»Överflödige, drag hädan,
Far, du onde, dina färde,
Innan dagen åter randas,
Förrn Guds morgonrodnad uppgår,
Förrän solen upp sig höjer,
480. Förrän hanen höres gala;
Nu är tid för dig att bortgå,
Att, du onde, hädan draga;
Månen lyser dig på färden,
Skiner på den stråt du vandrar!
»Om du ej nu genast viker,
Om du, hund, ej drager hädan,
Får jag utav örnen nävar,
Vassa klor av blodutsugarn,
Tänger, som i köttet knipa,
490. Fötter, greniga, av höken,
Varmed jag dig, onde, griper,
Dig för evigt tuktar, niding,
Tills ej mer ditt huvud röres
Och ej andan mer du drager.
»Fordom vek ju även Lempo,
Fastän alstrad av en moder,
Vek, när man om Gud fick kunskap,
När sitt bistånd skaparn sände;
Skall ej även du då vika,
500. Som ej framfötts av en moder,
