Den här sidan har korrekturlästs
§ §
261
Sång 17.
Uppslog kistan, full av trollord,
Öppnade sin sångarlåda,
För att sjunga goda kväden,
Fram de bästa sånger lägga,
Dessa djupa ursprungsrunor,
Dessa ord om tidens upphov,
Dem ej varje barn kan sjunga,
Dem ej varje hjälte fattar,
Här i dessa onda dagar,
540. Detta tidevarv som viker.
Ursprungsord han sjöng grundenligt,
Trolldomsrunor uti ordning,
Sjöng, hur enligt skaparns vilja
Och allsmäktiga befallning,
Luften ur sig själv blev framfödd,
Vattnet sig från luften skilde,
Jorden sig ur vattnet höjde,
Och ur jorden allt, som växer;
Sjöng hur månen blivit danad,
550. Huru soln på fästet sattes,
Huru luftens stolpar restes
Och på himlen stjärnor ströddes.
Vipunen, den sångförfarne,
Sjöng med vishet nu förvisso:
Aldrig har väl hörts och skådats,
Aldrig nå'nsin här i tiden,
Den som bättre kunnat sjunga,
Som en högre konst besuttit;
Orden stego från hans läppar,
560. Tungan talte lika livligt
Öppnade sin sångarlåda,
För att sjunga goda kväden,
Fram de bästa sånger lägga,
Dessa djupa ursprungsrunor,
Dessa ord om tidens upphov,
Dem ej varje barn kan sjunga,
Dem ej varje hjälte fattar,
Här i dessa onda dagar,
540. Detta tidevarv som viker.
Ursprungsord han sjöng grundenligt,
Trolldomsrunor uti ordning,
Sjöng, hur enligt skaparns vilja
Och allsmäktiga befallning,
Luften ur sig själv blev framfödd,
Vattnet sig från luften skilde,
Jorden sig ur vattnet höjde,
Och ur jorden allt, som växer;
Sjöng hur månen blivit danad,
550. Huru soln på fästet sattes,
Huru luftens stolpar restes
Och på himlen stjärnor ströddes.
Vipunen, den sångförfarne,
Sjöng med vishet nu förvisso:
Aldrig har väl hörts och skådats,
Aldrig nå'nsin här i tiden,
Den som bättre kunnat sjunga,
Som en högre konst besuttit;
Orden stego från hans läppar,
560. Tungan talte lika livligt
