Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/267

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

263


Sång 17.
Men ännu ej något sådant
Som den gamle Väinämöinen;
Väl du gjort då hit du kommit,
Bättre gör du då du bortgår!»
 Vipunen, den sångförfarne,
Öppnade det breda gapet,
Vidgade sin mun än mera,
Upplät sina vida käftar;
Men den gamle Väinämöinen
600. Ur den vises mun sig höjde,
Ur den starke mannens mage,
Ur den maktförseddes sköte,
Framgled hastigt ut ur munnen,
Nedsteg nu på mon med lätthet,
Lika vig som gyllne ekorrn,
Som en mård med gyllne bringa.
 Nu på väg han sig begiver,
Kommer så till smedens smedja.
Sade smeden Ilmarinen:
610. »Har du orden nu förnummit,
Har du lärt dig goda trollord,
Varmed båtens sidor fogas,
Akterbogen sammanfästes
Och din farkosts förstäv reses?»
 Gamle trygge Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Hundra ord jag har förnummit:
Tusen ämnen för att sjunga;
Orden har jag bragt i dagen,
620. Hämtat upp dem ur det dolda.»