Den här sidan har korrekturlästs
ADERTONDE SÅNGEN.
Gamle trygge Väinämöinen
Har för avsikt nu att fara
Ut att fria till en jungfru,
Till en mö med rika lockar,
Uti Pohjola, det mörka,
I det skumma Sariola,
Pohjas vittberömda dotter,
Bruden uti Pohja-gården.
Båten klädde han med vadmal,
10. Röd dess ena hälft han klädde,
Smyckade med guld dess förstäv
Överhöljde den med silver;
Slutligen, det var en morgon,
Bittida vid dagens gryning,
Sköt han ut på sjön sin farkost,
Den av hundra bräder byggda,
Från sin båthamns glatta rullar,
Från dess hala furustockar.
Masten reser han i skeppet,
20. Hissar segel uti masten,
Har för avsikt nu att fara
Ut att fria till en jungfru,
Till en mö med rika lockar,
Uti Pohjola, det mörka,
I det skumma Sariola,
Pohjas vittberömda dotter,
Bruden uti Pohja-gården.
Båten klädde han med vadmal,
10. Röd dess ena hälft han klädde,
Smyckade med guld dess förstäv
Överhöljde den med silver;
Slutligen, det var en morgon,
Bittida vid dagens gryning,
Sköt han ut på sjön sin farkost,
Den av hundra bräder byggda,
Från sin båthamns glatta rullar,
Från dess hala furustockar.
Masten reser han i skeppet,
20. Hissar segel uti masten,
