Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/273

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

269


Sång 18.
 Det var gamle Väinämöinen,
Han från skeppet svarar henne:
»Ut jag ämnat mig på laxfångst,
Reser ut att fånga lekfisk
I den svarta Tuoni-älven,
Vid dess starrbevuxna stränder.»
 Anni, med det vackra namnet,
Yttrar dessa ord och säger:
»Tala icke tomma lögner!
120. Fiskens lektid nog jag känner;
Annorlunda gick min fader,
Annorlunda for den gamle
Förr i tiden ut på laxfångst,
Fordomdags att fånga taimen:
Nät han hade uti båten,
Skeppet fullt av fiskebragder,
Här en not, och där en långrev,
Pulsningsstänger här, vid sidan,
Ljusterjärn inunder toften,
130. Långa bärlingar i aktern;
Vartåt far du, Väinämöinen,
Säg varthän, Uvantolainen?»
 Gamle Väinämöinen svarar:
»Ut jag rest att jaga vildgäss,
Bort till skimmervingars lekplats,
För att dregelnäbbar fånga,
Uti sund, där köpmän segla,
Uppå havets öppna yta.»
 Annikki, med vackra namnet,
140. Yttrade ett ord och sade: