Den här sidan har korrekturlästs
§ §
277
Sång 18.
Hämtade hans goda skoplagg,
Gav hans bästa, köpta stövlar
Att uppå hans strumpor dragas,
Dem hans mor som jungfru stickat;
Gav därpå den blåa rocken,
Som var nertill leverfärgad,
Att på linneskjortan klädas,
Som av bästa lärft var sömmad;
Sedan hans kaftan av vadmal,
360. Med fyrdubbelt bräm av kläde,
Ovanpå den blåa rocken,
Som var nyast bland de nya;
Se’n hans päls, med tusen knappar,
Smyckad skönt med flere hundra,
Över hans kaftan av vadmal,
Med dess kanter utav kläde;
Därtill gördeln för hans höfter,
Det med guld beprydda bältet,
Som hans mor som jungfru stickat,
370. Som hon virkat ren som flicka;
Och hans brokigt sydda handskar,
Kantade med gyllne kanter,
Gjorda utav Lapplands söner
För hans egna sköna händer;
Slutligen den höga hjälmen,
På hans sköna gyllne lockar,
Den engång hans fader köpt sig,
Fordom skaffat sig som fästman.
Därpå smeden Ilmarinen
380. Kläder på sig, gör sig färdig,
Gav hans bästa, köpta stövlar
Att uppå hans strumpor dragas,
Dem hans mor som jungfru stickat;
Gav därpå den blåa rocken,
Som var nertill leverfärgad,
Att på linneskjortan klädas,
Som av bästa lärft var sömmad;
Sedan hans kaftan av vadmal,
360. Med fyrdubbelt bräm av kläde,
Ovanpå den blåa rocken,
Som var nyast bland de nya;
Se’n hans päls, med tusen knappar,
Smyckad skönt med flere hundra,
Över hans kaftan av vadmal,
Med dess kanter utav kläde;
Därtill gördeln för hans höfter,
Det med guld beprydda bältet,
Som hans mor som jungfru stickat,
370. Som hon virkat ren som flicka;
Och hans brokigt sydda handskar,
Kantade med gyllne kanter,
Gjorda utav Lapplands söner
För hans egna sköna händer;
Slutligen den höga hjälmen,
På hans sköna gyllne lockar,
Den engång hans fader köpt sig,
Fordom skaffat sig som fästman.
Därpå smeden Ilmarinen
380. Kläder på sig, gör sig färdig,