Den här sidan har korrekturlästs
§ §
279
Sång 18.
Att på lokans böjning sjunga,
Att vid okets dragrem gala;
Hämtade därpå en björnfäll,
Att hans värd på den må sitta,
Tog en valrosshud därjämte
Att den granna släden täcka.
Själva smeden lIlmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Upp en bön till Ukko sänder,
420. Beder så till dundrets herre:
»Sänd, o Ukko, nu ett snöfall,
Låt ånyo snö sig sänka,
Att med lätthet släden glider,
Snabbt framåt på vägen skrinner!»
Ukko sände nu ett snöfall,
Lät ånyo snö sig sänka,
Täckte ljungen uppå heden,
Överhöljde markens bärskaft.
Därpå smeden Ilmarinen
430. Satte sig i stålsmidd släde,
Höjde här sin röst och sade,
Yttrade de ord, som följa:
»Lycka, stig på mina tömmar,
Jumala, kom ner i släden!
Lyckotömmar brista icke,
Slädar åker Gud ej sönder.»
Tömmarna han tog i handen,
Tog i andra handen piskan,
Gav sin häst ett slag med snärten,
440. Själv han yttrade och sade:
Att vid okets dragrem gala;
Hämtade därpå en björnfäll,
Att hans värd på den må sitta,
Tog en valrosshud därjämte
Att den granna släden täcka.
Själva smeden lIlmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Upp en bön till Ukko sänder,
420. Beder så till dundrets herre:
»Sänd, o Ukko, nu ett snöfall,
Låt ånyo snö sig sänka,
Att med lätthet släden glider,
Snabbt framåt på vägen skrinner!»
Ukko sände nu ett snöfall,
Lät ånyo snö sig sänka,
Täckte ljungen uppå heden,
Överhöljde markens bärskaft.
Därpå smeden Ilmarinen
430. Satte sig i stålsmidd släde,
Höjde här sin röst och sade,
Yttrade de ord, som följa:
»Lycka, stig på mina tömmar,
Jumala, kom ner i släden!
Lyckotömmar brista icke,
Slädar åker Gud ej sönder.»
Tömmarna han tog i handen,
Tog i andra handen piskan,
Gav sin häst ett slag med snärten,
440. Själv han yttrade och sade:
