Den här sidan har korrekturlästs
§ §
293
Sång 19.
Därpå smeden Ilmarinen
Träder in i jungfruburen,
Yttrar dessa ord och säger:
»Åter är ett värv mig ålagt;
Manas ulvar skall jag betsla,
Tuonis björnar skall jag fånga
Fjärran uti Tuoni-skogen,
Längst vid Manas landamären!»
Hjälp hos jungfrun nu han finner,
120. Detta råd hon giver honom:
»Hör mig smed, o Ilmarinen,
Du, en hamrare evärdlig!
Gör dig nu av stål ett betsel,
Hamra dig av järn en grimma,
På en vågsköljd sten vid stranden,
Invid trenne forsars brusning;
Därmed fångas Tuonis björnar,
Därmed betslas Manas ulvar.»
Därpå smeden Ilmarinen,
130. Den evärdelige hamrarn,
Smider sig av stål ett betsel,
Hamrar sig av järn en grimma,
På en vågsköljd sten vid stranden,
Invid trenne forsars brusning.
Vandrar nu att djuren fånga,
Yttrar själv och tar till orda:
»Terhenetär, dimmans dotter!
Sålla töcken ner ur sållet,
Utströ hastigt täta dimmor
140. Där de vilda djuren ströva,
Träder in i jungfruburen,
Yttrar dessa ord och säger:
»Åter är ett värv mig ålagt;
Manas ulvar skall jag betsla,
Tuonis björnar skall jag fånga
Fjärran uti Tuoni-skogen,
Längst vid Manas landamären!»
Hjälp hos jungfrun nu han finner,
120. Detta råd hon giver honom:
»Hör mig smed, o Ilmarinen,
Du, en hamrare evärdlig!
Gör dig nu av stål ett betsel,
Hamra dig av järn en grimma,
På en vågsköljd sten vid stranden,
Invid trenne forsars brusning;
Därmed fångas Tuonis björnar,
Därmed betslas Manas ulvar.»
Därpå smeden Ilmarinen,
130. Den evärdelige hamrarn,
Smider sig av stål ett betsel,
Hamrar sig av järn en grimma,
På en vågsköljd sten vid stranden,
Invid trenne forsars brusning.
Vandrar nu att djuren fånga,
Yttrar själv och tar till orda:
»Terhenetär, dimmans dotter!
Sålla töcken ner ur sållet,
Utströ hastigt täta dimmor
140. Där de vilda djuren ströva,
