Den här sidan har korrekturlästs
§ §
305
Sång 19.
Med den unga barmens skönhet,
Med den ståtliga gestalten!
»Hela hösten har jag yrkat,
Sagt det hela denna sommar
Och förklarat re’n i våras,
Re’n vid andra såningstiden:
Byggom här ett hemligt pörte
Med små undangömda fönster,
Där vår jungfru då kan väva,
480. Syssla jämt med sina vävskaft,
Obemärkt för Suomis fästmän,
Osedd av dess friarskara!»
Nu på golvet talte barnet,
Gossen, fjorton dagar gammal:
»Lättare en häst man döljer,
Aktar tagelprydda fålar,
Än man kan en jungfru dölja,
Än en lockig mö man aktar.
Om ett slott av sten du byggde
490. Mitt bland havets vida fjärdar
För att dölja dina döttrar,
Dina duvor där bevara,
Vore de dock ej så gömda,
Växte ej så undandolda,
Att ej höga fästmän komme,
Landets hela friarskara,
Män med högtuppresta hjälmar,
Hästar med stälhärda hovar.»
Själve gamle Väinämöinen,
500. Sorgsen och med nedsänkt huvud,
Med den ståtliga gestalten!
»Hela hösten har jag yrkat,
Sagt det hela denna sommar
Och förklarat re’n i våras,
Re’n vid andra såningstiden:
Byggom här ett hemligt pörte
Med små undangömda fönster,
Där vår jungfru då kan väva,
480. Syssla jämt med sina vävskaft,
Obemärkt för Suomis fästmän,
Osedd av dess friarskara!»
Nu på golvet talte barnet,
Gossen, fjorton dagar gammal:
»Lättare en häst man döljer,
Aktar tagelprydda fålar,
Än man kan en jungfru dölja,
Än en lockig mö man aktar.
Om ett slott av sten du byggde
490. Mitt bland havets vida fjärdar
För att dölja dina döttrar,
Dina duvor där bevara,
Vore de dock ej så gömda,
Växte ej så undandolda,
Att ej höga fästmän komme,
Landets hela friarskara,
Män med högtuppresta hjälmar,
Hästar med stälhärda hovar.»
Själve gamle Väinämöinen,
500. Sorgsen och med nedsänkt huvud,
20 — Kalevala. I.
