Den här sidan har korrekturlästs
§ §
310
Sång 20.
Sökte slutligen hos Tuoni,
Uti Manala, det mörka,
Letade, men fann dock ingen,
Sökte, varseblev ej någon.
Efter slaktare man sökte,
Karl att stora oxen fälla,
På det vida havets yta,
Ute på de breda böljor.
Svart en man steg upp ur havet,
90. Fram ur böljans djup en hjälte,
Ute på det vida havet,
På dess breda, öppna yta;
Icke var han av de största,
Icke av de allra minsta:
Kunde ligga under skälen,
Kunde stå inunder sållet.
Hand av järn den gamle hade,
Svart som järnet var hans anlet,
Hjälm av sten hans huvud täckte,
100. Skor av sten hans fötter höljde,
Gyllne kniv han bar i handen
Med ett krokigt skaft av koppar.
Där fann Suomis oxe slaktarn,
Träffade till slut sin bane,
Fann den man, som honom fällde,
Den som underdjuret nedslog.
Mannen knappt sitt byte märker,
Förr’n han på dess nacke rusar,
Trycker tjuren ned på knäna,
110. Böjer bogen ned mot marken.
Uti Manala, det mörka,
Letade, men fann dock ingen,
Sökte, varseblev ej någon.
Efter slaktare man sökte,
Karl att stora oxen fälla,
På det vida havets yta,
Ute på de breda böljor.
Svart en man steg upp ur havet,
90. Fram ur böljans djup en hjälte,
Ute på det vida havet,
På dess breda, öppna yta;
Icke var han av de största,
Icke av de allra minsta:
Kunde ligga under skälen,
Kunde stå inunder sållet.
Hand av järn den gamle hade,
Svart som järnet var hans anlet,
Hjälm av sten hans huvud täckte,
100. Skor av sten hans fötter höljde,
Gyllne kniv han bar i handen
Med ett krokigt skaft av koppar.
Där fann Suomis oxe slaktarn,
Träffade till slut sin bane,
Fann den man, som honom fällde,
Den som underdjuret nedslog.
Mannen knappt sitt byte märker,
Förr’n han på dess nacke rusar,
Trycker tjuren ned på knäna,
110. Böjer bogen ned mot marken.
