Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/319

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

315


Sång 20.
Genom en skog, långs en annan,
Snett igenom tredje skogen,
Bort till Metsola, det ljuva,
Till det trägna Tapiola;
Säg i skogen trenne granar,
Fyra än ej stora tallar,
I en gran han steg från dälden,
Upp i tallens topp på sandmon
Utan att av örnen gripas,
240. Att av luftens fågel spännas;
Bröt från granens krona kottar,
Spetsar tog från tallens toppar,
Omslöt kottarna med klorna,
Gömde dem i sina tassar,
Förde dem i tärnans händer,
I den goda flickans fingrar.
 »Tärnan kastar dem i ölet,
Osmo-dottern i sitt spisöl:
Ölet börjar icke jäsa,
250. Färska drycken vill ej skumma.
 »Osmotar, som ölet brygger,
Tärnan som bereder spisöl,
Eftersinnade beständigt:
»Vad skall mera hit man hämta
För att ölet måtte jäsa,
Färska drycken fås till skumning?»
 »Kalevatar, sköna tärnan,
Flickan med de fina fingrar,
Hon som alltid snabbt sig rörer,
260. Alltid lika flink på foten,