Den här sidan har korrekturlästs
§ §
323
Sång 20.
»Månn’ jag icke går att skåda,
Vandrar fram att undersöka
Vadan denna röken kommer,
Sprider sig i luftens rymder,
Om det kunde vara krigsrök,
Brand av oväns händer stiftad?»
Kauko vandrar att beskåda
Stället, varest röken uppsteg,
Icke var det någon krigsrök,
480. Ej en brand av ovän stiftad:
Elden upptänd var till ölbrygd,
Lågan att bereda spisöl
Invid Sariola-sundet,
Vid den smala uddens krökning.
Detta Kauko nu betraktar,
Blänger med sitt ena öga,
Skevar smått uppå det andra
Och på sned sin mun han vrider,
Yttrar slutligen och säger,
490. Där han blickar över sundet:
»Du min egen, goda svärmor,
Pohjas präktiga värdinna!
Brygg nu rätt förträffligt kornöl,
Spisöl av beprövad godhet,
Att förpläga stora skaran,
Främst av alla Lemminkäinen,
Vid hans egen bröllopshögtid
Med din egen, sköna dotter!»
Färdigbryggt var ölet redan,
500. Musten att av männer tömmas;
Vandrar fram att undersöka
Vadan denna röken kommer,
Sprider sig i luftens rymder,
Om det kunde vara krigsrök,
Brand av oväns händer stiftad?»
Kauko vandrar att beskåda
Stället, varest röken uppsteg,
Icke var det någon krigsrök,
480. Ej en brand av ovän stiftad:
Elden upptänd var till ölbrygd,
Lågan att bereda spisöl
Invid Sariola-sundet,
Vid den smala uddens krökning.
Detta Kauko nu betraktar,
Blänger med sitt ena öga,
Skevar smått uppå det andra
Och på sned sin mun han vrider,
Yttrar slutligen och säger,
490. Där han blickar över sundet:
»Du min egen, goda svärmor,
Pohjas präktiga värdinna!
Brygg nu rätt förträffligt kornöl,
Spisöl av beprövad godhet,
Att förpläga stora skaran,
Främst av alla Lemminkäinen,
Vid hans egen bröllopshögtid
Med din egen, sköna dotter!»
Färdigbryggt var ölet redan,
500. Musten att av männer tömmas;
