Den här sidan har korrekturlästs
TJUGUFÖRSTA SÅNGEN.
Själva Pohjola-värdinnan,
Sariolas gamla kvinna,
Råkade sig ute röra,
Ombesörjde gårdens sysslor,
Hörde piskors ljud från kärret,
Slädars rasslande från stranden;
Vände blicken då mot väster,
Höjde huvudet mot solen,
Eftertänkte i sitt sinne:
10. »Vad är det för folk som nalkas
Mina stränder, o jag arma;
Är det kanske krigarskaror?»
Detta gick hon att betrakta,
Att på nära håll beskåda;
Icke var det krigarskaror,
Det var stora brudgumsföljet,
Mågen själv var mitt i hopen,
Mitt ibland den goda skaran.
Själva Pohjola-värdinnan,
20. Sariolas gamla kvinna,
Sariolas gamla kvinna,
Råkade sig ute röra,
Ombesörjde gårdens sysslor,
Hörde piskors ljud från kärret,
Slädars rasslande från stranden;
Vände blicken då mot väster,
Höjde huvudet mot solen,
Eftertänkte i sitt sinne:
10. »Vad är det för folk som nalkas
Mina stränder, o jag arma;
Är det kanske krigarskaror?»
Detta gick hon att betrakta,
Att på nära håll beskåda;
Icke var det krigarskaror,
Det var stora brudgumsföljet,
Mågen själv var mitt i hopen,
Mitt ibland den goda skaran.
Själva Pohjola-värdinnan,
20. Sariolas gamla kvinna,
