Den här sidan har korrekturlästs
§ §
334
Sång 21.
Ugnens mur av koppar gjuten,
Härden byggd av hårda hällar,
Ugnens tak av utländsk stenart
Och dess främre del av rönnträd.»
Mågen stiger fram i stugan,
Träder under takets fogning,
Yttrar så ett ord och säger:
»Frid o Gud hit in förläna
Under vida frejdad takås,
180. Under takets sköna resning!»
Sade Pohjolas värdinna:
»Frid också med dig, som kommit
Hit i denna ringa stuga,
Trätt i denna låga hydda,
Detta hus, av furu timrat,
Detta bo, av tallar uppfört!
»Hör trälinna, du min tärna,
Bygdens lejda tjänsteflicka!
Frambär hastigt eld med näver,
190. Med en antänd tjärvedssticka,
Så jag mågen får beskåda,
Se vår gode brudgums ögon,
Om de äro blåa, röda,
Eller vita såsom linne.»
Det var Pohjas lilla tärna,
Bygdens lejda tjänsteflicka,
Frambar hastigt eld med näver,
Med en antänd tjärvedssticka.
»Elden sprakar starkt ur nävret
200. Sotig rök ur stickan stiger,
Härden byggd av hårda hällar,
Ugnens tak av utländsk stenart
Och dess främre del av rönnträd.»
Mågen stiger fram i stugan,
Träder under takets fogning,
Yttrar så ett ord och säger:
»Frid o Gud hit in förläna
Under vida frejdad takås,
180. Under takets sköna resning!»
Sade Pohjolas värdinna:
»Frid också med dig, som kommit
Hit i denna ringa stuga,
Trätt i denna låga hydda,
Detta hus, av furu timrat,
Detta bo, av tallar uppfört!
»Hör trälinna, du min tärna,
Bygdens lejda tjänsteflicka!
Frambär hastigt eld med näver,
190. Med en antänd tjärvedssticka,
Så jag mågen får beskåda,
Se vår gode brudgums ögon,
Om de äro blåa, röda,
Eller vita såsom linne.»
Det var Pohjas lilla tärna,
Bygdens lejda tjänsteflicka,
Frambar hastigt eld med näver,
Med en antänd tjärvedssticka.
»Elden sprakar starkt ur nävret
200. Sotig rök ur stickan stiger,
