Den här sidan har korrekturlästs
§ §
340
Sång 21.
Som på sandig strand en släde,
Som en båt på torra stenar.»
Därpå gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Om då ingen annan kommer
Att med mig tillsammans sjunga,
Må jag ensam då begynna,
Reda mig att runor kväda!
Då till skald jag blivit skapad,
360. Sångare engång är vorden,
Vägen ej i byn jag frågar,
Visans början ej av andra.»
Nu den gamle Väinämöinen,
Sångens stöd i alla tider,
Satte sig till glada värvet,
Gick att sångens sysslor sköta;
Glädjesånger vid sin sida,
Ord i mängd till hands han hade.
Sjöng nu gamle Väinämöinen,
370. Skötte sången skönt och skickligt;
Icke tryta honom orden,
Sången ej hans sånger minskar;
Förr skall sten i klippan tryta,
Näckrosblad i insjön saknas.
Sjöng då gamle Väinämöinen,
Väckte glädje hela kvällen.
Kvinnoskaran under löje,
Männerna med muntert sinne
Hörde, grepos av förundran
380. Över Väinämöinens sångkonst;
Som en båt på torra stenar.»
Därpå gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Om då ingen annan kommer
Att med mig tillsammans sjunga,
Må jag ensam då begynna,
Reda mig att runor kväda!
Då till skald jag blivit skapad,
360. Sångare engång är vorden,
Vägen ej i byn jag frågar,
Visans början ej av andra.»
Nu den gamle Väinämöinen,
Sångens stöd i alla tider,
Satte sig till glada värvet,
Gick att sångens sysslor sköta;
Glädjesånger vid sin sida,
Ord i mängd till hands han hade.
Sjöng nu gamle Väinämöinen,
370. Skötte sången skönt och skickligt;
Icke tryta honom orden,
Sången ej hans sånger minskar;
Förr skall sten i klippan tryta,
Näckrosblad i insjön saknas.
Sjöng då gamle Väinämöinen,
Väckte glädje hela kvällen.
Kvinnoskaran under löje,
Männerna med muntert sinne
Hörde, grepos av förundran
380. Över Väinämöinens sångkonst;
