Den här sidan har korrekturlästs
§ §
347
Sång 22.
»Har du trott, du unga jungfru,
Har du tänkt och har du menat,
Att du blott en natt blir borta,
Återvänder nästa morgon?
Icke för en natt du bortgår,
Ej för en och ej för tvenne,
Nej, för längre tid du vandrar,
Går för månader och dagar,
Från ditt fadershem för evigt,
120. För din livstid från din moder;
Gården är ett fotsteg längre
Tröskeln är ett stockvarv högre,
När en annan gång du kommer,
När härnäst du återvänder!»
Flickan suckade, den arma,
Drog med suckar efter andan,
Sorg i hennes barm sig lade,
Tårar fyllde hennes ögon,
Själv hon talade och sade:
130. »Så jag tänkte, så jag trodde,
Så jag tyckte i min levnad,
Sade i min blomningsålder:
Icke är du än en jungfru
Under egen moders uppsikt,
På din egen faders marker,
I din gamla moders gårdar;
Då först vore du en jungfru,
När en make hem du följde,
Höll’ din ena fot på tröskeln
140. Och den andra i hans släde,
Har du tänkt och har du menat,
Att du blott en natt blir borta,
Återvänder nästa morgon?
Icke för en natt du bortgår,
Ej för en och ej för tvenne,
Nej, för längre tid du vandrar,
Går för månader och dagar,
Från ditt fadershem för evigt,
120. För din livstid från din moder;
Gården är ett fotsteg längre
Tröskeln är ett stockvarv högre,
När en annan gång du kommer,
När härnäst du återvänder!»
Flickan suckade, den arma,
Drog med suckar efter andan,
Sorg i hennes barm sig lade,
Tårar fyllde hennes ögon,
Själv hon talade och sade:
130. »Så jag tänkte, så jag trodde,
Så jag tyckte i min levnad,
Sade i min blomningsålder:
Icke är du än en jungfru
Under egen moders uppsikt,
På din egen faders marker,
I din gamla moders gårdar;
Då först vore du en jungfru,
När en make hem du följde,
Höll’ din ena fot på tröskeln
140. Och den andra i hans släde,
