Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/354

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

350


Sång 22.

När de store fästmän komma,
Landets främste till dig fria,
Bör ett sådant svar du giva,
Å din sida till dem säga,
Och med dessa ord dem svara,
Och på detta sätt dig yttra:
»Icke är jag, icke blir jag
Den, som låter mig behaga,
Att som hustru fjärran föras,
210. Hemifrån i träldom tagas!
Ej en flicka med mitt sinne
Kan som en trälinna leva,
Vill i allt sig fogligt skicka,
Vänja sig vid ständig tuktan.
Gåve någon mig ett ord blott,
Strax han finge två tillbaka;
Ryckte någon mig i håret,
Grepe tag i mina lockar,
Skulle honom bort jag jaga,
220. Hastigt honom undandriva!»
 »Men du lydde ej min varning,
Hörde icke vad jag sade,
Självmant gick du in i elden,
Villigt i den heta tjäran,
Skyndade i rävens släde,
Ställde dig på björnens medar,
Att i rävens släde föras,
Att av björnen fjärran bringas
Bort till träldom hos din svärfar
230. Ständig träldom hos din svärmor.