Den här sidan har korrekturlästs
§ §
351
Sång 22.
»Till en skola nu du vandrar,
Från ditt hem du går att prövas;
Hård är skolan, dit du kommer,
Lång den prövning som dig möter,
Tömmar ren man köpt därborta,
Bojor finnas i beredskap,
Ämnade för ingen annan,
Än för dig, beklagansvärda.
Alltför snart du får försöka,
240. Lär dig, arma, nogsamt känna
Vassa käken hos din svärfar
Och din svärmors hårda tunga,
Svågerns kalla ord, och systerns
Spotska släktingar på nacken.
»Hör, O jungfru, vad jag säger,
Vad jag säger, vad jag talar!
Blomman lik du var i hemmet,
Glädjen lik på faderns gårdar;
Månljus nämnde dig din fader,
250. Och din mor sitt klara solsken,
Skimmer av en våg din broder,
Och sin blåa duk din syster;
Nu till annan gård du kommer,
Där en annan mor befaller.
Ingen likna kan ens moder,
Ingen främling fostrarinnan.
Ej med fog en främling rättar,
Ger en välment varning sällan;
Ruska nämns du av din svärfar,
260. Gammal släde av din svärmor,
Från ditt hem du går att prövas;
Hård är skolan, dit du kommer,
Lång den prövning som dig möter,
Tömmar ren man köpt därborta,
Bojor finnas i beredskap,
Ämnade för ingen annan,
Än för dig, beklagansvärda.
Alltför snart du får försöka,
240. Lär dig, arma, nogsamt känna
Vassa käken hos din svärfar
Och din svärmors hårda tunga,
Svågerns kalla ord, och systerns
Spotska släktingar på nacken.
»Hör, O jungfru, vad jag säger,
Vad jag säger, vad jag talar!
Blomman lik du var i hemmet,
Glädjen lik på faderns gårdar;
Månljus nämnde dig din fader,
250. Och din mor sitt klara solsken,
Skimmer av en våg din broder,
Och sin blåa duk din syster;
Nu till annan gård du kommer,
Där en annan mor befaller.
Ingen likna kan ens moder,
Ingen främling fostrarinnan.
Ej med fog en främling rättar,
Ger en välment varning sällan;
Ruska nämns du av din svärfar,
260. Gammal släde av din svärmor,
