Den här sidan har korrekturlästs
§ §
353
Sång 22.
Dina bärbevuxna kullar
Mot förbrända, hårda sveder!
»Har du trott, du unga jungfru,
Tänkt och menat, späda duva:
»Sorgen upphör, mödan slutar,
När du suttit kvälln till ända;
Bort till ro du då skall föras,
Bort att ostörd vila njuta!»
»Ej till ro du bort skall föras,
300. Ej att ostörd vila njuta;
Nu först gäller det att vaka,
Nu, först nu begynner sorgen,
Väckas hos dig tunga tankar,
Förorsakas dig bekymmer.
»När du än ej gick med mössa,
Gick du glad och obekymrad,
När du än var utan slöja,
Var du även utan sorger:
Mössan först bekymmer bringar,
310. Huvan medför tunga tankar,
Linneduken dystert sinne,
Slöjan en oändlig oro.
»Hur är jungfruns liv i hemmet?
Så en jungfru är i hemmet,
Som uti sitt slott en konung —
Endast svärdet därvid saknas.
Annat är med unga hustrun,
Så hon är i nya hemmet,
Som en fånge, förd till Ryssland,
320. Endast vakten därvid saknas.
Mot förbrända, hårda sveder!
»Har du trott, du unga jungfru,
Tänkt och menat, späda duva:
»Sorgen upphör, mödan slutar,
När du suttit kvälln till ända;
Bort till ro du då skall föras,
Bort att ostörd vila njuta!»
»Ej till ro du bort skall föras,
300. Ej att ostörd vila njuta;
Nu först gäller det att vaka,
Nu, först nu begynner sorgen,
Väckas hos dig tunga tankar,
Förorsakas dig bekymmer.
»När du än ej gick med mössa,
Gick du glad och obekymrad,
När du än var utan slöja,
Var du även utan sorger:
Mössan först bekymmer bringar,
310. Huvan medför tunga tankar,
Linneduken dystert sinne,
Slöjan en oändlig oro.
»Hur är jungfruns liv i hemmet?
Så en jungfru är i hemmet,
Som uti sitt slott en konung —
Endast svärdet därvid saknas.
Annat är med unga hustrun,
Så hon är i nya hemmet,
Som en fånge, förd till Ryssland,
320. Endast vakten därvid saknas.
23 — Kalevala. I.
