Den här sidan har korrekturlästs
§ §
357
Sång 22.
Lik en and jag är på vågen,
Årtan lik på vida viken,
Simmande i kylig bölja,
Skälvande i isigt vatten.
»O min fader, o min moder,
O I älskade föräldrar!
Vartill gåven I mig livet,
Vartill fostrades jag arma? —
Blott att gråta dessa tårar,
420. Blott att bära dessa sorger,
Att av dessa kvalen kväljas,
Att av denna oro täras!
Förr du hade bort, o moder,
Sköna moder, som mig burit,
Ljuva du, vars barm mig närde,
Du min hulda fostrarinna,
Linda stubbar i din linda,
Tvätta stenar invid stranden,
Än du tvättat denna dotter,
430. Lindat in din fagra flicka
Här till dessa stora sorger,
Dessa tryckande bekymmer!
»Dock lär mången om mig säga,
Ganska många torde tänka:
Tanklöst barn har inga sorger,
Ej det ringaste bekymmer!
Sägen dock, I goda mänskor,
Sägen aldrig mera sådant!
Flera kval mitt hjärta gömmer
440. Än i forsen stenar finnas,
Årtan lik på vida viken,
Simmande i kylig bölja,
Skälvande i isigt vatten.
»O min fader, o min moder,
O I älskade föräldrar!
Vartill gåven I mig livet,
Vartill fostrades jag arma? —
Blott att gråta dessa tårar,
420. Blott att bära dessa sorger,
Att av dessa kvalen kväljas,
Att av denna oro täras!
Förr du hade bort, o moder,
Sköna moder, som mig burit,
Ljuva du, vars barm mig närde,
Du min hulda fostrarinna,
Linda stubbar i din linda,
Tvätta stenar invid stranden,
Än du tvättat denna dotter,
430. Lindat in din fagra flicka
Här till dessa stora sorger,
Dessa tryckande bekymmer!
»Dock lär mången om mig säga,
Ganska många torde tänka:
Tanklöst barn har inga sorger,
Ej det ringaste bekymmer!
Sägen dock, I goda mänskor,
Sägen aldrig mera sådant!
Flera kval mitt hjärta gömmer
440. Än i forsen stenar finnas,
