Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/362

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

358


Sång 22.

Än i dålig jordmån pilar,
Strån av ljung på torra heden:
Ej en häst dem orkar draga,
Skodda fålen ej dem släpar
Utan att dess loka sviktar,
Böjda trädet häftigt skakar,
För min smärta, min, den spädas,
Blott för mina svarta sorger.»
 Sjöng ett litet barn på golvet,
450. Späde gossen närmast ugnen:
Tröstesång till bruden
v. 451—522.

 »Varför gråter unga jungfrun,
Sörjer så uti sitt sinne?
Låt då hellre hästen sörja,
Svarta valacken sig ängsla,
Jämra, med sitt järn i munnen,
Sörja, med sitt stora huvud!
Hårt är huvudet hos hästen,
Hårt dess huvud, benen fasta,
Starkare är halsens krökning,
460. Hela kroppen mera kraftfull.
 »Icke har du skäl att gråta,
Eller orsak till bekymmer;
Icke till ett kärr du föres,
Icke till en bäck du tages;
Föres från en fruktbar tuva
Till en vida mera fruktbar,
Från ett hem, där ölet flödar,
Till ett hem, än mera ölrikt.
 »Om du vill åt sidan skåda
470. Om du blicka vill mot höger