Den här sidan har korrekturlästs
§ §
360
Sång 22.
Har han vaknat vid en stockeld,
Uppstått från ett granrisläger;
Denna vår ren trenne gånger
Daggen fallit på hans anlet,
Trädens barr hans huvud borstat,
Torra kvistar kammat honom.
»Mannen sina hjordar ökar,
Sköter driftigt om sin boskap;
Hjordar äger denne brudgum,
510. Som i djupa skogar vandra,
Som vid åsens branter irra,
Tåga genom dalens botten,
Hundra nöt med horn i pannan,
Tusende med trinda juver.
Stackar stå invid hans svedland,
Vid var bäck ett sädesupplag;
Varje alskog är en åker,
Varje åbrädd är ett kornland,
Varje stenig fläck bär havre,
520. Varje strand är sådd med vete,
Mynt i varje stenrös finnes,
Penningar bland smärre stenar.»
Uppstått från ett granrisläger;
Denna vår ren trenne gånger
Daggen fallit på hans anlet,
Trädens barr hans huvud borstat,
Torra kvistar kammat honom.
»Mannen sina hjordar ökar,
Sköter driftigt om sin boskap;
Hjordar äger denne brudgum,
510. Som i djupa skogar vandra,
Som vid åsens branter irra,
Tåga genom dalens botten,
Hundra nöt med horn i pannan,
Tusende med trinda juver.
Stackar stå invid hans svedland,
Vid var bäck ett sädesupplag;
Varje alskog är en åker,
Varje åbrädd är ett kornland,
Varje stenig fläck bär havre,
520. Varje strand är sådd med vete,
Mynt i varje stenrös finnes,
Penningar bland smärre stenar.»
