Den här sidan har korrekturlästs
§ §
364
Sång 23.
Nalkas gården utan seder,
Utan skick din makes boning!
Seder efterfrågar gården,
Seder till och med den goda;
Lynnet efterforskar mannen,
Lynnet till och med den bäste;
Då är klokhet först av nöden,
Om i gården osed råder,
Då, först då erfordras stadga,
90. När som mannen själv är duglös.
Är den gamle vild som vargen,
Gumman lik en björn i stugan,
Svågern som en orm på tröskeln,
Hustrun som en spik på gården,
Bör dock samma aktning givas,
Samma ödmjukhet bevisas,
Som i modershemmet fordom,
I din egen faders stugor
Visades din gamle fader,
100. Ägnades din fostrarinna!
»Hädanefter bör du äga
Trägen håg och driftigt sinne
Och en outtröttlig omsorg,
Ständigt samma lugna klokhet:
Klara ögon varje afton
För att över elden vaka,
Skarpa öron varje morgon
För att hanens rop förnimma!
Ty vid första hanegället,
110. Innan än det andra ljudit,
Utan skick din makes boning!
Seder efterfrågar gården,
Seder till och med den goda;
Lynnet efterforskar mannen,
Lynnet till och med den bäste;
Då är klokhet först av nöden,
Om i gården osed råder,
Då, först då erfordras stadga,
90. När som mannen själv är duglös.
Är den gamle vild som vargen,
Gumman lik en björn i stugan,
Svågern som en orm på tröskeln,
Hustrun som en spik på gården,
Bör dock samma aktning givas,
Samma ödmjukhet bevisas,
Som i modershemmet fordom,
I din egen faders stugor
Visades din gamle fader,
100. Ägnades din fostrarinna!
»Hädanefter bör du äga
Trägen håg och driftigt sinne
Och en outtröttlig omsorg,
Ständigt samma lugna klokhet:
Klara ögon varje afton
För att över elden vaka,
Skarpa öron varje morgon
För att hanens rop förnimma!
Ty vid första hanegället,
110. Innan än det andra ljudit,
