Den här sidan har korrekturlästs
§ §
376
Sång 23.
Bör du aldrig nånsin svara:
»Nej, hon plär ej smör mig giva!»
Säg att smör dig ges beständigt,
Mången sked därav dig räckes,
Om ock en gång blott, om sommarn,
Fjolårsgammalt smör dig givits.
»Lyssna till vad jag dig säger,
Vad ännu en gång jag yttrar!
När från denna gård du skiljes,
450. Kommer till det nya hemmet,
Glöm då ej din fostrarinna,
Nedsätt ej din egen moder!
Ty din moder gav dig livet,
Räckte dig sin barm till näring,
Skänkte dig sin egen skönhet,
Delade med dig sin fägring;
Mången natt hon genomvakat,
Månget mål har hon förgätit
Medan dig i sömn hon vaggat,
460. Suttit vid sin lillas läger.
Den, som glömt sin fostrarinna,
Som sin egen moder nedsatt,
Gånge icke ner till Tuoni,
Ej med glättigt mod till Mana!
Svår i Manala blir lönen,
Tung är Tuonis vedergällning
För en var, som glömt sin moder,
Som sin fostrarinna nedsatt;
Häftigt hota Tuonis döttrar,
470. Manas mör i vrede yttra:
»Nej, hon plär ej smör mig giva!»
Säg att smör dig ges beständigt,
Mången sked därav dig räckes,
Om ock en gång blott, om sommarn,
Fjolårsgammalt smör dig givits.
»Lyssna till vad jag dig säger,
Vad ännu en gång jag yttrar!
När från denna gård du skiljes,
450. Kommer till det nya hemmet,
Glöm då ej din fostrarinna,
Nedsätt ej din egen moder!
Ty din moder gav dig livet,
Räckte dig sin barm till näring,
Skänkte dig sin egen skönhet,
Delade med dig sin fägring;
Mången natt hon genomvakat,
Månget mål har hon förgätit
Medan dig i sömn hon vaggat,
460. Suttit vid sin lillas läger.
Den, som glömt sin fostrarinna,
Som sin egen moder nedsatt,
Gånge icke ner till Tuoni,
Ej med glättigt mod till Mana!
Svår i Manala blir lönen,
Tung är Tuonis vedergällning
För en var, som glömt sin moder,
Som sin fostrarinna nedsatt;
Häftigt hota Tuonis döttrar,
470. Manas mör i vrede yttra:
