Den här sidan har korrekturlästs
§ §
380
Sång 23.
Hundra hårda ord mig givna,
560. Lika många att förvänta.
»Detta dock mig föga brydde.
Aktning sökte jag förvärva,
Hoppades till heder komma,
Strävade att kärlek vinna: —
När jag bragte eld i stugan,
Inbar spånor, dem jag plockat,
Slog min panna jag mot dörren,
Huvudet mot stugans dörrpost,
Fann vid dörren onda ögon,
570. Mörka ögonkast vid ugnen,
Sneda blickar mitt i stugan,
Ytterst hätska i dess bakgrund;
Elden lågade ur munnen,
Bränder glödde under tungan
Hos den ondskefulle värden,
Hos min kärlekslöse svärfar.
»Detta lät jag dock ej bry mig,
Sökte leva det oaktat,
Strävade att ynnest vinna,
580. Att i allt mig ödmjukt foga,
Sprang med harens snabba fötter,
Lopp med hermelinens lätthet,
Sent om kvälln jag gick till vila,
Uppsteg varje morgon tidigt;
Men jag arma vann ej aktning,
Kärlek ej, jag olycksfulla,
Om ock berg jag vältrat hade,
Splittrat klippor uti stycken.
560. Lika många att förvänta.
»Detta dock mig föga brydde.
Aktning sökte jag förvärva,
Hoppades till heder komma,
Strävade att kärlek vinna: —
När jag bragte eld i stugan,
Inbar spånor, dem jag plockat,
Slog min panna jag mot dörren,
Huvudet mot stugans dörrpost,
Fann vid dörren onda ögon,
570. Mörka ögonkast vid ugnen,
Sneda blickar mitt i stugan,
Ytterst hätska i dess bakgrund;
Elden lågade ur munnen,
Bränder glödde under tungan
Hos den ondskefulle värden,
Hos min kärlekslöse svärfar.
»Detta lät jag dock ej bry mig,
Sökte leva det oaktat,
Strävade att ynnest vinna,
580. Att i allt mig ödmjukt foga,
Sprang med harens snabba fötter,
Lopp med hermelinens lätthet,
Sent om kvälln jag gick till vila,
Uppsteg varje morgon tidigt;
Men jag arma vann ej aktning,
Kärlek ej, jag olycksfulla,
Om ock berg jag vältrat hade,
Splittrat klippor uti stycken.
