Den här sidan har korrekturlästs
§ §
381
Sång 23.
»Mjöl jag stampade förgäves,
590. Stötte grova gryn med möda
Till min stränga svärmors måltid,
Att av hennes eldgap sväljas
Vid det långa bordets ända,
Ur en skål med gyllne kanter:
Själv jag åt, jag arma hustru,
Mjöl, från handkvarnsstenen skrapat,
Ugnens härd till bord jag hade
Och till sked en slev ur grytan.
»Ofta jag beklagansvärda
600. Såsom hustru hos min make
Samlade på kärret mossa,
Varav jag mitt bröd beredde,
Vindade ur brunnen vatten,
Släckte så min törst ur stävan;
Fick ej annan fisk förtära,
Ej ens annan nors, jag arma,
Än vad själv med not jag uppdrog,
Mödosamt i båten lutad;
Aldrig gavs mig fisk så mycket
610. Av min svärmors egna händer,
Att den hade räckt för dagen,
Eller dugat ens för gången.
»Trägen var jag under sommarn,
Svängde grepens skaft om vintern
Som en annan legokvinna,
Lik en träl emot betalning;
Men uti min svärmors gårdar
Räckte man åt mig beständigt
590. Stötte grova gryn med möda
Till min stränga svärmors måltid,
Att av hennes eldgap sväljas
Vid det långa bordets ända,
Ur en skål med gyllne kanter:
Själv jag åt, jag arma hustru,
Mjöl, från handkvarnsstenen skrapat,
Ugnens härd till bord jag hade
Och till sked en slev ur grytan.
»Ofta jag beklagansvärda
600. Såsom hustru hos min make
Samlade på kärret mossa,
Varav jag mitt bröd beredde,
Vindade ur brunnen vatten,
Släckte så min törst ur stävan;
Fick ej annan fisk förtära,
Ej ens annan nors, jag arma,
Än vad själv med not jag uppdrog,
Mödosamt i båten lutad;
Aldrig gavs mig fisk så mycket
610. Av min svärmors egna händer,
Att den hade räckt för dagen,
Eller dugat ens för gången.
»Trägen var jag under sommarn,
Svängde grepens skaft om vintern
Som en annan legokvinna,
Lik en träl emot betalning;
Men uti min svärmors gårdar
Räckte man åt mig beständigt