Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/388

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

384


Sång 23.

Munnen av den glupska vargen,
680. Hela sin gestalt av björnen!
Nog jag kunnat få en dylik,
Om jag ut på backen vandrat,
Sökt en tjärvedsstock vid vägen,
Stubben av en al i lunden,
Och av torv ett tryne bildat,
Gjort ett skägg av granens mossa,
Mun av sten, av ler ett huvud,
Ögon utav röda eldkol,
Öron utav svamp från björken,
690. Ben utav ett grenigt pilträd!»
 »Medan så jag sjöng bedrövad,
Suckade med sorg i hågen,
Råkade min man det höra
Där han stannat utanföre.
När då därifrån han inkom,
Trädde upp på bodens trappa,
Nog jag visste av hans ankomst,
Märkte alltför väl hans närhet;
Håret flög, fast vind ej blåste,
700. Fladdrade, fast fläkt ej rördes,
Munnen grinade förfärligt,
Vilt hans ögon sågos rulla.
I sin hand han bar en rönnkäpp,
Bar en påk inunder armen,
Slag på slag därmed han gav mig,
Högg med den emot mitt huvud.
 »När då kvällens timme inföll,
När han sig begav till vila,