Den här sidan har korrekturlästs
§ §
385
Sång 23.
Lade han ett spö bredvid sig,
710. Tog från väggen läderpiskan,
Ej för någon annans räkning,
Än för min, jag arma kvinna.
Själv jag även gick till vila,
Nalkades min bädd om kvällen,
Lade mig bredvid min make.
Plats han gav mig vid sin sida,
Lät mig av sin arm få känna,
Gav mig nog med hårda handen,
Med det tjocka videspöet,
720. Med sin piskas skaft av valross.
»Från hans kulna sida sprang jag,
Från det vinterliga lägret;
Efter mig min make störtar,
Rusar ut igenom dörren,
Far med handen mig i håret,
Griper tag i mina lockar,
Sliter håret ut i vinden,
Giver det till pris åt stormen.
»Vilken utväg stod att välja,
730. Var stod råd och hjälp att finna?
Skor av stål åt mig jag gjorde,
Snodde remmarna av koppar,
Ställde mig därmed vid väggen,
Väntade vid vägens ända,
Att den grymme skulle tröttna,
Att hans vrede skulle saktas;
Dock, ej tröttnade den grymme,
Icke lade sig hans vrede.
710. Tog från väggen läderpiskan,
Ej för någon annans räkning,
Än för min, jag arma kvinna.
Själv jag även gick till vila,
Nalkades min bädd om kvällen,
Lade mig bredvid min make.
Plats han gav mig vid sin sida,
Lät mig av sin arm få känna,
Gav mig nog med hårda handen,
Med det tjocka videspöet,
720. Med sin piskas skaft av valross.
»Från hans kulna sida sprang jag,
Från det vinterliga lägret;
Efter mig min make störtar,
Rusar ut igenom dörren,
Far med handen mig i håret,
Griper tag i mina lockar,
Sliter håret ut i vinden,
Giver det till pris åt stormen.
»Vilken utväg stod att välja,
730. Var stod råd och hjälp att finna?
Skor av stål åt mig jag gjorde,
Snodde remmarna av koppar,
Ställde mig därmed vid väggen,
Väntade vid vägens ända,
Att den grymme skulle tröttna,
Att hans vrede skulle saktas;
Dock, ej tröttnade den grymme,
Icke lade sig hans vrede.
25 — Kalevala. I
