Den här sidan har korrekturlästs
§ §
389
Sång 23.
Lämna mina barn på stranden,
830. Ge i andras vård de arma.
»Många mänskor nu det finnes,
Ganska många nu det gives,
Som i vrede till mig ryta,
Som med hårda ord mig snäsa;
Ganska få numer det finnes,
Som ett vänligt ord mig giva,
Som med mildhet till mig tala,
Som mig bjuda fram till ugnen,
När jag träder in från regnet,
840. Smyger in från vinterkölden,
Rimfrosthöljd kring klädningsfållen,
Isbelagd kring pälsens kanter.
»Förr i mina ungdomsdagar
Hade jag väl aldrig anat,
Om jag hört det ock av hundra,
Om ock tusen det försäkrat,
Att en levnadslott jag finge,
Att jag dagar skulle skåda,
Dagar, sådana som dessa
850. Och en lott så hård som denna!»
830. Ge i andras vård de arma.
»Många mänskor nu det finnes,
Ganska många nu det gives,
Som i vrede till mig ryta,
Som med hårda ord mig snäsa;
Ganska få numer det finnes,
Som ett vänligt ord mig giva,
Som med mildhet till mig tala,
Som mig bjuda fram till ugnen,
När jag träder in från regnet,
840. Smyger in från vinterkölden,
Rimfrosthöljd kring klädningsfållen,
Isbelagd kring pälsens kanter.
»Förr i mina ungdomsdagar
Hade jag väl aldrig anat,
Om jag hört det ock av hundra,
Om ock tusen det försäkrat,
Att en levnadslott jag finge,
Att jag dagar skulle skåda,
Dagar, sådana som dessa
850. Och en lott så hård som denna!»
