Den här sidan har korrekturlästs
TJUGUFJÄRDE SÅNGEN.
Nu är unga mön förmanad,
Nu är bruden undervisad;
Än jag talar till min broder,
Till vår brudgum så jag säger:
Förmaningsord till
brudgummen.
v. 5—264.
»Brudgum, du min dyre broder,
Kärare än egen broder,
Än ett barn av samma moder,
Än en son utav min fader!
Lyssna till vad nu jag säger,
10. Vad jag säger, vad jag talar
Om din vita, vackra fågel,
Om den duva, du har vunnit!
»Prisa, brudgum, nu din lycka,
Goda gåvan, som dig givits,
Prisa högt, vad högt bör prisas!
Ty en god du fått och funnit,
God hon är, som skaparn utsett,
Som han nådigt dig förlänat;
Tacka även hennes fader,
20. Ännu mera hennes moder,
Nu är bruden undervisad;
Än jag talar till min broder,
Till vår brudgum så jag säger:
Förmaningsord till
brudgummen.
v. 5—264.
»Brudgum, du min dyre broder,
Kärare än egen broder,
Än ett barn av samma moder,
Än en son utav min fader!
Lyssna till vad nu jag säger,
10. Vad jag säger, vad jag talar
Om din vita, vackra fågel,
Om den duva, du har vunnit!
»Prisa, brudgum, nu din lycka,
Goda gåvan, som dig givits,
Prisa högt, vad högt bör prisas!
Ty en god du fått och funnit,
God hon är, som skaparn utsett,
Som han nådigt dig förlänat;
Tacka även hennes fader,
20. Ännu mera hennes moder,
