Den här sidan har korrekturlästs
§ §
391
Sång 24.
Som en sådan dotter vaggat,
Som en sådan brud dig fostrat!
»Skön är jungfrun vid din sida,
Strålande den mö du fästat,
Vit är vännen, som du vunnit,
Täck är tärnan, som du skyddar,
Frisk är flickan, som du famnar,
Blomstrande din brud bredvid dig.
Raskt i rian hon arbetar,
30. Ledigt hon sin lie svänger,
Vacker är hon vid sitt byke,
Driftig, då hon kläder tvättar,
Ganska skicklig i att spinna,
Oförtruten vid sin vävnad.
Högljutt hennes vävsked väsnar,
Som på kullen gökens stämma,
Skottspoln flyger fram och åter,
Som en lekatt på en vedrad,
Spolen surrar om med snabbhet,
40. Som i ekorrns mun en tallkott;
Byn har ej i ro fått sova,
Slottets nejder sällan slumrat
Blott för jungfruns vävskeds prassel,
Blott för skottspolns trägna surrning.
»Unge brudgum, vackre yngling,
Stolte man, du sköne fästman!
Smid en lie, vässa bettet,
Bind den vid ett skaft som duger,
Som du slöjdat själv vid grinden,
50. Som du yxat till på stubben;
Som en sådan brud dig fostrat!
»Skön är jungfrun vid din sida,
Strålande den mö du fästat,
Vit är vännen, som du vunnit,
Täck är tärnan, som du skyddar,
Frisk är flickan, som du famnar,
Blomstrande din brud bredvid dig.
Raskt i rian hon arbetar,
30. Ledigt hon sin lie svänger,
Vacker är hon vid sitt byke,
Driftig, då hon kläder tvättar,
Ganska skicklig i att spinna,
Oförtruten vid sin vävnad.
Högljutt hennes vävsked väsnar,
Som på kullen gökens stämma,
Skottspoln flyger fram och åter,
Som en lekatt på en vedrad,
Spolen surrar om med snabbhet,
40. Som i ekorrns mun en tallkott;
Byn har ej i ro fått sova,
Slottets nejder sällan slumrat
Blott för jungfruns vävskeds prassel,
Blott för skottspolns trägna surrning.
»Unge brudgum, vackre yngling,
Stolte man, du sköne fästman!
Smid en lie, vässa bettet,
Bind den vid ett skaft som duger,
Som du slöjdat själv vid grinden,
50. Som du yxat till på stubben;
