Den här sidan har korrekturlästs
§ §
398
Sång 24.
Hämta då ett ris ur skogen,
Bryt i skogig däld en björkkvist,
Bär den under pälsens skörte,
Att en annan gård ej ser den,
Visa den åt unga jungfrun,
Hota därmed, slå dock icke!
»Om ej detta ens hon aktar,
Ej om sådant sig bekymrar,
Lär din jungfru då med riset,
240. Näps då henne med din björkkvist,
Inom stugans fyra väggar,
I ditt hus, med mossa drivet.
Aga henne ej på ängen,
Tukta jungfrun ej på renen:
Bort i byn förnummes bullret,
Skriket ut till andra gården,
Hustruns gråt till grannens boning,
Larmet ända ut i skogen!
Värm allenast hennes skuldror
250. Och uppmjuka endast ryggen,
Rikta ej ett slag mot ögat,
Vidrör aldrig hennes öra, —
Bula finge hon på pannan,
Eller blånad över ögat;
Därvid kunde svågern fråga,
Därvid ock din svärfar mena,
Plöjarna i byn det märka,
Nejdens kvinnor le och säga:
Har den där i kriget varit,
260. Tagit del i någon drabbning?
Bryt i skogig däld en björkkvist,
Bär den under pälsens skörte,
Att en annan gård ej ser den,
Visa den åt unga jungfrun,
Hota därmed, slå dock icke!
»Om ej detta ens hon aktar,
Ej om sådant sig bekymrar,
Lär din jungfru då med riset,
240. Näps då henne med din björkkvist,
Inom stugans fyra väggar,
I ditt hus, med mossa drivet.
Aga henne ej på ängen,
Tukta jungfrun ej på renen:
Bort i byn förnummes bullret,
Skriket ut till andra gården,
Hustruns gråt till grannens boning,
Larmet ända ut i skogen!
Värm allenast hennes skuldror
250. Och uppmjuka endast ryggen,
Rikta ej ett slag mot ögat,
Vidrör aldrig hennes öra, —
Bula finge hon på pannan,
Eller blånad över ögat;
Därvid kunde svågern fråga,
Därvid ock din svärfar mena,
Plöjarna i byn det märka,
Nejdens kvinnor le och säga:
Har den där i kriget varit,
260. Tagit del i någon drabbning?
