Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

37


Sång 3.
Och på hemmets åkerrehar
Hört allenast hemmets gökar?
Men likväl och det oaktat:
Säg mig, låt mig få förnimma
Vad du främst dig tror begripa,
Vet dig känna framför andra?»
 Sade unge Joukahainen:
»Kanske vet jag ett och annat!
Detta vet jag med bestämdhet,
150. Känner det fullkomligt säkert:
Nära taket är vart rökfång,
Lågan icke långt från härden.
Lätt är livet för en sjöhund,
Sälen, som i sjön sig vältrar:
Lax han finner runtomkring sig,
Slukar sik i egen närhet;
Släta äro sikens åkrar,
Taket jämnt i laxens boning;
Gäddan leker under kyla,
160. Slemmynt fisk i vinterväder;
Abborrn, skygg, med krokig nacke,
Simmar hösten om på djupet,
Leker mellan grund om sommarn,
Slår i vattnet invid stränder.
 »Om ej detta nog dig synes,
Vet jag ännu något annat,
Känner än en sak därjämte:
Uti Pohja plöjs med renar,
Men med häst i södern plöjes
170. Och med älg längst bort i Lappland;