Den här sidan har korrekturlästs
§ §
407
Sång 24.
Mörkna dryckesstopens handtag!
Själv nu smeden Ilmarinen
Vid sin unga jungfrus sida
Färdas fram med gny och buller,
500. Åker över Pohjas stränder,
Långsmed Sima-sundens kanter,
Utmed åsens höga branter;
Stenar skramla, sanden gnisslar,
Släden glider, vägen undflyr,
Okets spända järnrem knarrar,
Medarna av björkträd knaka,
Masurstöttorna de braka,
Lokan gjord av hägg, den darrar,
Slädens vidjelänkar knarka,
510. Ringarna av koppar klinga,
Medan travaren, den starka,
Raska fålen fram ses springa.
En dag åker han och tvenne,
Åker hela trenne dagar,
Med sin ena hand vid tömmen
Och vid jungfruns barm den andra,
Ena foten utom släden
Och den andra under fällen.
Travarn sprang och färden framled,
520. Dagen svann och vägen avtog.
Slutligen på tredje dagen,
När sig aftonsolen sänker,
Skymtar smedens hem på avstånd,
Ilmas gård i fjärran blänker,
Själv nu smeden Ilmarinen
Vid sin unga jungfrus sida
Färdas fram med gny och buller,
500. Åker över Pohjas stränder,
Långsmed Sima-sundens kanter,
Utmed åsens höga branter;
Stenar skramla, sanden gnisslar,
Släden glider, vägen undflyr,
Okets spända järnrem knarrar,
Medarna av björkträd knaka,
Masurstöttorna de braka,
Lokan gjord av hägg, den darrar,
Slädens vidjelänkar knarka,
510. Ringarna av koppar klinga,
Medan travaren, den starka,
Raska fålen fram ses springa.
En dag åker han och tvenne,
Åker hela trenne dagar,
Med sin ena hand vid tömmen
Och vid jungfruns barm den andra,
Ena foten utom släden
Och den andra under fällen.
Travarn sprang och färden framled,
520. Dagen svann och vägen avtog.
Slutligen på tredje dagen,
När sig aftonsolen sänker,
Skymtar smedens hem på avstånd,
Ilmas gård i fjärran blänker,
