Den här sidan har korrekturlästs
§ §
410
Sång 25.
Nu han kommer hem från Pohja,
Vid sin unga jungfrus sida!
»Vänd dig nu mot dessa nejder,
Styr hit in till dessa gårdar,
Stugor av din fader byggda,
Redda av den ålderstigne!
Det är smeden Ilmarinen,
Kosan vänder han mot hemmet,
Stugorna, av fadern byggda,
30. Redda av den ålderstigne.
Järpar höras högljutt vissla
På hans loka, gjord av ungträd,
Gyllne gökar glättigt gala
På den granna slädens framkant,
Ekorrarna lustigt springa
Långsmed stängerna av lönnträd.
Lokka, vänliga värdinnan,
Kalevatar, sköna kvinnan,
Höjde nu sin röst och sade:
40. Talade med dessa orden:
Sång vid
brudgummens
hemkomst.
v. 41—126.
»Byn har bitt på månens skifte,
Ungdomen på solens uppgång,
Barnen väntat bär på marken,
Sjön en tjärad båt sig önskat,
Ej på månen jag har väntat,
Ej det ringaste på solen:
Väntat har jag på min broder,
På min broder, på hans maka;
Kvällar, mornar ut jag blickat,
50. Har ej vetat vart han svunnit,
Vid sin unga jungfrus sida!
»Vänd dig nu mot dessa nejder,
Styr hit in till dessa gårdar,
Stugor av din fader byggda,
Redda av den ålderstigne!
Det är smeden Ilmarinen,
Kosan vänder han mot hemmet,
Stugorna, av fadern byggda,
30. Redda av den ålderstigne.
Järpar höras högljutt vissla
På hans loka, gjord av ungträd,
Gyllne gökar glättigt gala
På den granna slädens framkant,
Ekorrarna lustigt springa
Långsmed stängerna av lönnträd.
Lokka, vänliga värdinnan,
Kalevatar, sköna kvinnan,
Höjde nu sin röst och sade:
40. Talade med dessa orden:
Sång vid
brudgummens
hemkomst.
v. 41—126.
»Byn har bitt på månens skifte,
Ungdomen på solens uppgång,
Barnen väntat bär på marken,
Sjön en tjärad båt sig önskat,
Ej på månen jag har väntat,
Ej det ringaste på solen:
Väntat har jag på min broder,
På min broder, på hans maka;
Kvällar, mornar ut jag blickat,
50. Har ej vetat vart han svunnit,
