Den här sidan har korrekturlästs
§ §
413
Sång 25.
Knipan är uti hans värjo,
Duvan är uti hans armar,
Sköna jungfrun vid hans sida,
I hans våld den vackra vännen.
»Vem bar hit det falska budskap,
Vem har väl det rykte utspritt,
Att vår brudgum tomhänt kommit,
Att förgäves fålen sprungit,
Tomhänt ej vår fästman kommit,
120. Ej hans häst förgäves sprungit,
Någonting ändock har hingsten,
Med sin vita man, oss tillfört:
Höljd av svett är goda hästen,
Löddrig ypperlige fålen,
Som har lilla duvan hitbragt,
Medfört unga, sköna jungfrun.»
Sånger vid
brudens
emottogning
v. 127—382.
»Stig ur skrindan nu, du sköna,
Upp ur släden, goda gåva,
Uppstig utan att du lyftes,
130. Res dig utan att du höjes,
Om han är för ung, som lyfter,
Och för stolt, som upp dig höjer!
»När du rest dig upp ur släden,
Höjt dig upp från skrindans säte,
Träd då på den vackra vägen,
På den leverbruna marken,
Som vår svinahjord har jämnat,
Gårdens många grisar trampat,
Som av fåren blivit slätad
140. Och av hästars manar sopad.
Duvan är uti hans armar,
Sköna jungfrun vid hans sida,
I hans våld den vackra vännen.
»Vem bar hit det falska budskap,
Vem har väl det rykte utspritt,
Att vår brudgum tomhänt kommit,
Att förgäves fålen sprungit,
Tomhänt ej vår fästman kommit,
120. Ej hans häst förgäves sprungit,
Någonting ändock har hingsten,
Med sin vita man, oss tillfört:
Höljd av svett är goda hästen,
Löddrig ypperlige fålen,
Som har lilla duvan hitbragt,
Medfört unga, sköna jungfrun.»
Sånger vid
brudens
emottogning
v. 127—382.
»Stig ur skrindan nu, du sköna,
Upp ur släden, goda gåva,
Uppstig utan att du lyftes,
130. Res dig utan att du höjes,
Om han är för ung, som lyfter,
Och för stolt, som upp dig höjer!
»När du rest dig upp ur släden,
Höjt dig upp från skrindans säte,
Träd då på den vackra vägen,
På den leverbruna marken,
Som vår svinahjord har jämnat,
Gårdens många grisar trampat,
Som av fåren blivit slätad
140. Och av hästars manar sopad.
