Den här sidan har korrekturlästs
§ §
416
Sång 25.
Vårens lam har bräkt av längtan
Efter den som fodret räcker.
»Redan hela denna dagen,
Redan dagen härförinnan
Gammalt folk vid fönstren suttit,
Barnen strövat kring på stranden,
Kvinnorna sig ställt vid väggen,
Gossarna vid farstudörren,
Väntat på den unga hustrun,
210. Längtat efter brudens ankomst.
»Hell dig gård, med all din fullhet,
Yttre gård med dina männer!
Hell dig trappa med din fullhet,
Trappa, du med dina gäster!
Hell dig farstu med din fullhet,
Hell dig skara under taket,
Hell dig stuga med din fullhet,
Barn på golvets hundra tiljor!
Hell dig måne, hell dig konung,
220. Hell dig, unga bröllopsskara!
Aldrig förr har här väl funnits,
Icke nyss, förut ej heller,
Sådan stolt och ståtlig skara,
Bröllopsfolk, så skönt som detta!
»Brudgum, du min gode broder,
Vik det röda skynket undan,
Lyfta nu på silkesduken,
Låt oss denna mård beskåda,
Som du fem år efterfikat,
230. Gått och sett uppå i åtta!
Efter den som fodret räcker.
»Redan hela denna dagen,
Redan dagen härförinnan
Gammalt folk vid fönstren suttit,
Barnen strövat kring på stranden,
Kvinnorna sig ställt vid väggen,
Gossarna vid farstudörren,
Väntat på den unga hustrun,
210. Längtat efter brudens ankomst.
»Hell dig gård, med all din fullhet,
Yttre gård med dina männer!
Hell dig trappa med din fullhet,
Trappa, du med dina gäster!
Hell dig farstu med din fullhet,
Hell dig skara under taket,
Hell dig stuga med din fullhet,
Barn på golvets hundra tiljor!
Hell dig måne, hell dig konung,
220. Hell dig, unga bröllopsskara!
Aldrig förr har här väl funnits,
Icke nyss, förut ej heller,
Sådan stolt och ståtlig skara,
Bröllopsfolk, så skönt som detta!
»Brudgum, du min gode broder,
Vik det röda skynket undan,
Lyfta nu på silkesduken,
Låt oss denna mård beskåda,
Som du fem år efterfikat,
230. Gått och sett uppå i åtta!
