Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/421

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

417


Sång 25.
»Har du medfört den du önskat?
Du har önskat få en duva,
Mjällvit mö i landet välja,
Fager flicka bortom havet.
 »Men jag ser det, varför fråga,
Märker det, och vi då spörja:
Du har duvan med dig hitfört,
I din värjo är din blåand,
Toppen av det träd, som grönskar
240. Rikast i den gröna lunden,
Grenen av den hägg, som blommar
Friskast i den friska skogen.»
 Satt ett litet barn på golvet,
Barnet talade och sade:
»O, vad har du hemfört, broder!
Skön hon är som tjärvedsstubben,
Smärt liksom en tjärutunna,
Lika reslig som en nystfot!
 »Ser du nu, du arme fästman:
250. All din livstid har du hoppats
Få en hundra markers jungfru,
En, som köptes blott med tusen:
Vacker mö du ock har fått dig,
Värd helt säkert mer än tusen!
Kråkan har du fått från kärret,
Fått en skata ifrån gärdet,
Fågelskrämman från en åker,
Svarta fågeln ifrån fältet!
 »Vad har hon väl gjort i tiden,
260. Sysslat hela denna sommar,

27 — Kalevala. I.