Den här sidan har korrekturlästs
§ §
418
Sång 25.
Då hon ej en vant har stickat,
Ej en strumpa ens åt släkten!
Tomhänt träder hon i stugan,
Utan skänker till sin svärfar,
Möss i hennes kista stöka,
Spetsa öronen i asken!»
Lokka, vänliga värdinnan,
Kalevatar, fagra kvinnan,
Hörde underliga talet,
270. Yttrade ett ord och sade:
»Usla barn, vad har du yttrat,
Vad har oförskämt du ordat!
Klander må mot andra riktas,
Smädelser må andra drabba,
Men för ingen del vår jungfru
Eller någon här i gården!
»Onda ord du nu har yttrat,
Dåligt tal du fört i munnen,
Lik en nyfödd kalv du ordat,
280. Lika klokt, som gårdagsvalpen!
Härlig mö vår brudgum vunnit,
Hemfört landets skönsta tärna,
Lik ett än ej moget lingon,
Lik ett smultron uppå kullen,
Lik en gyllne gök i trädet,
Liten siska, gömd i rönnen,
Brokig fink i björkens krona,
Mellan lönnens löv en svala.
»Ej han funnit ens i Tyskland,
290. Eller träffat bortom Estland
Ej en strumpa ens åt släkten!
Tomhänt träder hon i stugan,
Utan skänker till sin svärfar,
Möss i hennes kista stöka,
Spetsa öronen i asken!»
Lokka, vänliga värdinnan,
Kalevatar, fagra kvinnan,
Hörde underliga talet,
270. Yttrade ett ord och sade:
»Usla barn, vad har du yttrat,
Vad har oförskämt du ordat!
Klander må mot andra riktas,
Smädelser må andra drabba,
Men för ingen del vår jungfru
Eller någon här i gården!
»Onda ord du nu har yttrat,
Dåligt tal du fört i munnen,
Lik en nyfödd kalv du ordat,
280. Lika klokt, som gårdagsvalpen!
Härlig mö vår brudgum vunnit,
Hemfört landets skönsta tärna,
Lik ett än ej moget lingon,
Lik ett smultron uppå kullen,
Lik en gyllne gök i trädet,
Liten siska, gömd i rönnen,
Brokig fink i björkens krona,
Mellan lönnens löv en svala.
»Ej han funnit ens i Tyskland,
290. Eller träffat bortom Estland
