Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/424

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

420


Sång 25.

Icke till ett kärr man fört dig
Eller till en bäck dig tagit —
Från en tuva, rik på näring,
Till en rikare man fört dig,
Från ett hem, där ölet flödar,
Till ett överflöd, än större.
 »Goda jungfru, fagra fästmö,
Detta blott jag vill dig fråga:
Varseblev du vid din hitkomst
330. Stackar, yviga i toppen,
Spannmålshögar, tofsbeprydda?
Denna gård rår om dem alla,
Denne brudgum dem har samlat,
Åkern plöjt och säden utsått.
 »Unga jungfru, vackra jungfru,
Detta vill jag nu dig säga:
Du, som vetat väg till gården,
Lär dig nu i gården leva!
Gott är här för dig att vara,
340. Skönt för hustrun blir att leva:
Mjölksån i din vård du äger,
Ensam får du smöret sköta!
 »Gott har jungfrun här att vara,
Skönt får duvan här att leva:
Rymlig här är bastulaven,
Breda äro stugans tiljor,
Värden jämngod med din fader,
Gårdsvärdinnan med din moder,
Sönerna din broders likar,
350. Döttrarna din egen systers.