Den här sidan har korrekturlästs
§ §
39
Sång 3.
Bland besvärjare är skaparn,
Gud bland läkare den äldste.
»Vattnets upphov är ur berget,
Elden sitt från himlen leder,
Järnet har av rost sitt ursprung,
Kopparn sitt ur hårda klippan.
»Våta tuvan är äldst bland marker,
Videt tidigast bland trädslag,
Furans rot den första bostad;
210. Stenen gav den första gryta.»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda nu och sade:
»Vet du kanske ännu något,
Eller är ditt pladder slutat?»
Sade unge Joukahainen:
»Än jag minnes något litet,
Minnes vissa flydda tider,
Då jag plöjde havets fåror,
Uthögg oceanens hålor,
220. Grävde ut för fiskar gömslen,
Danade de dolda djupen,
Då jag sänkte insjövattnen,
Vältrade tillhopa kullar,
Sammanförde höga klippor.
»Var dessutom femte mannen,
Var den sjunde ibland hjältar,
I att dana denna jorden,
I att luftens rymder bygga,
I att resa luftens poster,
230. I att bära himlabågen,
Gud bland läkare den äldste.
»Vattnets upphov är ur berget,
Elden sitt från himlen leder,
Järnet har av rost sitt ursprung,
Kopparn sitt ur hårda klippan.
»Våta tuvan är äldst bland marker,
Videt tidigast bland trädslag,
Furans rot den första bostad;
210. Stenen gav den första gryta.»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda nu och sade:
»Vet du kanske ännu något,
Eller är ditt pladder slutat?»
Sade unge Joukahainen:
»Än jag minnes något litet,
Minnes vissa flydda tider,
Då jag plöjde havets fåror,
Uthögg oceanens hålor,
220. Grävde ut för fiskar gömslen,
Danade de dolda djupen,
Då jag sänkte insjövattnen,
Vältrade tillhopa kullar,
Sammanförde höga klippor.
»Var dessutom femte mannen,
Var den sjunde ibland hjältar,
I att dana denna jorden,
I att luftens rymder bygga,
I att resa luftens poster,
230. I att bära himlabågen,
